Ninja palatset

På vår tredje kulturdag i Kyoto så besökte vi det kejserliga palatset vid Ninna-ji (nej, det fanns tyvärr inga ninjor). Man var tvungen att ta av sig skorna när man klev in, men det gjorde inget för hela stället var ihopkopplat med upphöjda träbryggor.



Det var superskön stämmning i palatset och en speciell känsla att stå mitt ute i naturen, nära vattenfall och krattad zenträdgård, fast barfota på ett trägolv. Som vanligt så var det ingen västerländsk symmetri här, utan allt var placerat mer organiskt och labyrint likt.

Alldeles för lugnt

Ryoanji är verkligen en äkta zenträdgård. Man blir till och med så zen och lullig att man glömmer att ta bra bilder. Alla mina bilder härifrån var helt snea så jag var tvungen att vrida dem rätt i Photoshop. Av någon anledning så gillade jag att fota hörn och väggar istället för själva trädgården dessutom.

Guld i mun

Kinkakuji, den gyllene paviljongen, är väl så nära en turistfälla man kan komma i japan, för trots att det är skyltat och finns med på kartorna så finns det inte så mycket att se här. Men den största turistfällan i Japan är landet i sig, för om du inte har någon som bor eller bott i Japan med dig, så sitter du fast utan en aning om hur du ska komma någonvart.



Här kunde man också sitta i ett öppet tehus eller i deras trädgård där man fick te och en kaka. Teet var traditionellt vispat grönt te, kallat Macha som nästan smakar spenat, och kakan var med äkta bladguld på.

Kulturdagar

I bergen ovanför Kyoto ligger Kiyomizudera, ett tempel känt för sitt fina vatten som de gör traditionella tekoppar i kermaik av (det fanns massor av butiker längs gatan upp till templet med hundratals handgjorda koppar i, alla unika och olika).



I templet finns tre vattenfall som ger kunskap, kärlek eller hälsa beroende på vilken man dricker från. De klär också upp stenar, så de ser ut som figurer ur Bland tomtar och troll.

Torii! Torii! Torii!

Mitt första tempelbesök och första gången jag fick se en äkta Torii. Fast det här var Fushimi Inari så jag fick inte se bara en, utan hundratals! Men innan man fick gå in på tempelområden så var man tvungen att genomgå en liten ritual med att tvätta händerna:



Tempelområdet låg på en bergssluttning, så det blev svalare ju högre upp man gick. Fast då kom myggen också. Det här var hundarnas tempel så förutom de röda gångarna så stötte man på stora elaka hundstatyer lite överallt.

En första dos kultur

Mimmi hade redan varit vid Himeji slottet men tyckte att det var tråkigt för att det bara var en massa stenväggar överallt. Och jag ville dit just på grund av stenväggarna.



För att komma in i slottet måste man ta sig igenom att antal portar, och de ligger alltid i uppförsbacke, och alltid i en 90 graders sväng, och det är där stenväggarna komer in. Hela slottsgården är nämligen en labyrint med massor av finurliga försvarsmekanismer.



Andra balla roliga saker är att dörrarna blir mindre och mindre så att en anfallande arme inte bara måste gå på led utan böja sig ner också. På ett ställe går man in i en jättebrant trappa precis efter att man tagit sig igenom en dörr. Jätte skojs!

Bilder på själva slottet? Nämen, det är ju stenväggarna som är intressanta!