Tågen i Japan

Det sägs att i Japan mäter man inte tågtiderna i minuter, utan i sekunder, och om tåget är försenat så kommer personalen ut och bugar och ber om ursäkt.

Tågen är enormt lyxiga med väldigt hög komfort, trots (eller på grund av) att de går över 300km/h. Man behöver aldrig sitta baklänges eftersom alla stolar går att snurra på och vissa tåg har trägolv och skinnfåtöljer. Benutrymmet är helt enormt, men tågen är också lika långa som våra godståg.

Bilarna i Japan

I Japan ser man nästan inga västerländska bilar alls, troligtvis för att de inte får plats på varken vägarna eller parkeringsplatserna (titta på hur långt utanför på varje sida Mercedes bilen nedan hänger ut). Många bilar ser ut som stora SUV bilar, men de är egentligen jättesmå. Tyvärr fotade jag mig aldrig bredvid någon, men det fanns till och med lastbilar som jag var längre än.

Tidningar på öppet köp

Lite missvisande rubrik kanske, men i Japan så står folk och läser klart tidningarna inne i affärerna innan de bestämmer sig för att köpa något. Expediterna i affärerna är för artiga för att säga till, så det anses vara en service och det finns ett blädderexemplar till varje tidning.


De flesta bokaffärer är flera våningar stora, med allt ifrån hur man gör prydnadsbakelser i lera till bilderböcker om just din favoritkändis. Här är en hylla med serieböcker för tjejer. Allt i rosa...

Flytande fiber

Fråga mig inte hur det går till, men eftersom det varken finns grovt bröd, knäckebröd eller direkt mycket cornflakes och müsli i Japan så säljer de istället fiber som dricka. Det finns massa olika smaker och sorter och välja på, men hur funkar det egentligen? Ska inte fiber vara svårsmälta saker som får magen att jobba?

Arashiyama take no mori

Nära där vi blev fotade i Arashiyama så finns det en bambuskog. Den var riktigt mysigt, men som vanligt i Japan så såg man även konstiga saker: Mitt ute i skogen bland några hus fanns det en kyld läskedrycksautomat, det låg ett tempel med mossbeklädd trädgård i skogen, och en gammal stumfilmstjärnas hus med tillhörande jättelika marker var öppen för allmänheten.

Påklädnad

Att ta på sig traditionella japanska finkläder är inget man gör själv. Det är lager på lager av olika underplagg, som snörs ihop framifrån, bakifrån och på tvären. Mimmis kimono vägde nog över fem kilo när hon var färdigsurrad i den.


Mina kläder var betydligt färre och luftigare, men de kändes ändå som skräddarsydda när påkläderskan var färdig med alla justeringar.

Plastmat

I nästan alla restaurangers skyltfönster så visas den mat de serverar. Man ser exakt vad man får på tallriken eftersom varje restaurang har väldigt nogrannt gjorda modeller av sina rätter i plast. Modellerna görs av hantverkare vid en speciell marknad (som vi tyvärr inte hann med att besöka) och de ser väldigt verklighetstrogna ut.

Ninja palatset

På vår tredje kulturdag i Kyoto så besökte vi det kejserliga palatset vid Ninna-ji (nej, det fanns tyvärr inga ninjor). Man var tvungen att ta av sig skorna när man klev in, men det gjorde inget för hela stället var ihopkopplat med upphöjda träbryggor.



Det var superskön stämmning i palatset och en speciell känsla att stå mitt ute i naturen, nära vattenfall och krattad zenträdgård, fast barfota på ett trägolv. Som vanligt så var det ingen västerländsk symmetri här, utan allt var placerat mer organiskt och labyrint likt.

Alldeles för lugnt

Ryoanji är verkligen en äkta zenträdgård. Man blir till och med så zen och lullig att man glömmer att ta bra bilder. Alla mina bilder härifrån var helt snea så jag var tvungen att vrida dem rätt i Photoshop. Av någon anledning så gillade jag att fota hörn och väggar istället för själva trädgården dessutom.

Busskul

Vi hittade en skylt med bussinformation som jag tyckte var intressant. Det var inte någon bildskärm utan den var helt mekanisk, med små symboler för bussar som gled från station till station runt om på pelaren. Det känns ibland som om japanerna vill krångla till det. Borde det inte vara enklare, att till exempel bara skriva "stop" på stoppknappen i bussarna?

Guld i mun

Kinkakuji, den gyllene paviljongen, är väl så nära en turistfälla man kan komma i japan, för trots att det är skyltat och finns med på kartorna så finns det inte så mycket att se här. Men den största turistfällan i Japan är landet i sig, för om du inte har någon som bor eller bott i Japan med dig, så sitter du fast utan en aning om hur du ska komma någonvart.



Här kunde man också sitta i ett öppet tehus eller i deras trädgård där man fick te och en kaka. Teet var traditionellt vispat grönt te, kallat Macha som nästan smakar spenat, och kakan var med äkta bladguld på.

Japan är supermysko

Loft är ett jätteroligt varuhus, för de har mer saker som man inte trodde fanns än vad de har "normala" varor. De har till exempel en permanent avdelning för matlagningskurser för kvinnor, och den var fullsatt när vi var där.



Och för män, mitt bland rakningsprylarna utan några konstigheter, så fanns det en massa lösskägg att välja på. Loft är överfyllt med saker som aldrig skulle finnas i en västerländsk butik, men här är det inget konstigt med det alls.

Japan är supermysigt

Det här är inte en kuliss på en filminspelning, utan en helt vanlig bakgata i Kyoto som vi bara stötte på av en slump. Bilden till höger är inte heller en trädgård, utan en helt vanlig restaurang. Japan är supermysigt.



Var tror ni templet i bilden ovan till vänster ligger? Svaret är mitt i en shoppinggata i centrala Kyoto. Det går inte att säga det tillräckligt många gånger. Japan är supermysigt!

Kulturdagar

I bergen ovanför Kyoto ligger Kiyomizudera, ett tempel känt för sitt fina vatten som de gör traditionella tekoppar i kermaik av (det fanns massor av butiker längs gatan upp till templet med hundratals handgjorda koppar i, alla unika och olika).



I templet finns tre vattenfall som ger kunskap, kärlek eller hälsa beroende på vilken man dricker från. De klär också upp stenar, så de ser ut som figurer ur Bland tomtar och troll.

Vansinniga prylar

Så var det dags igen. Kostymer för hundar, prydnadsmat gjort av tyg, handdukar i form av bakelser och glass och kuddar i form av frysta får. Mimmi köpte en. De innehåller en gelekudde som man stoppar i kylen över dagen, så håller sig kudden sval hela natten. Jag köpte en ryggkliare.

11 våningar järnvägsstation

Det här är JR stationen i Kyoto som har inte mindre än tre enorma gallerior i sig (Isetan, The Cube och Avanti). Vi hann med ett utav dem. Och vi hoppade över några våningar. Det är så vansinnigt stort att jag aldrig sett något liknande.

Torii! Torii! Torii!

Mitt första tempelbesök och första gången jag fick se en äkta Torii. Fast det här var Fushimi Inari så jag fick inte se bara en, utan hundratals! Men innan man fick gå in på tempelområden så var man tvungen att genomgå en liten ritual med att tvätta händerna:



Tempelområdet låg på en bergssluttning, så det blev svalare ju högre upp man gick. Fast då kom myggen också. Det här var hundarnas tempel så förutom de röda gångarna så stötte man på stora elaka hundstatyer lite överallt.

Universal Studios

Ett av mina drömmål var att få gå på en riktigt stor nöjespark och USJ blev min första. Fast Mimmi hade redan varit här tre gånger.



USJ är uppbyggd kring Hollywoodfilmer och överallt på byggnaderna ser man små skyltar där det står i vilken film och scen den varit med i. Alla åkturer är gratis efter att man betalt inträde, så om man vill kan man vara där hela dagen. Tyvärr så stänger alla matställena efter lunch.



Den mest actionfyllda attraktionen är Spindelmannen och den är riktigt häftig. Man tar på sig 3D glasögon och sätter sig i en bil som sedan blir överfallen, ivägkastad och släppt från en skyskrapa. Hjärtat hamnar verkligen i halsgropen.

Terminator var nog ändå min favorit, trots att den var ganska långdragen. Men den hade den absolut största WOW-effekten! Jag ska inte avslöja något men slutscenen går inte att beskriva, man måste uppleva den. Det är bättre än IMAX.



Det jag såg fram mest emot var Jurassic Park delen av parken och den var riktigt mysig. Själva åkturen var också ganska långdragen (Jaws turen var bättre), men slutet var inte att leka med. Rätt ner i plurret med hela båten.



Överallt så finns det roliga hattar att köpa och eftersom det är Japan så har alla kassarna fulla när de går hem härifrån (ja, jag köpte också en).

Världens renaste land

Det verkar som om Japanerna våttorkar allt; golv, väggar, tak, trottoarer, rubbet. Allt är skinande rent och ingen kastar skräp någonstans, inte ens tuggummi eller fimpar (många affärer sålde bärbara askkoppar, i hundra olika varianter såklart).



Vardagsmat i Japan: En parkbänk som man kan spegla sig i och städpersonal som våttorkar handräcket på rulltrappan.



På tågstationer så kan man också spegla sig i nästan alla ytor. Till och med asfalten på perrongen skimmrar! En kväll på nyheterna var det ett reportage om hur någon hade klottrat på ett tåg, men det var det enda vandalisering som vi kom i närheten av under vår resa.

Oändliga shoppinggator

De centrala delarna i Japans städer verkar bestå av oändliga shoppinggator. Jag har inte sett ett enda torg.




Oändligt är förresten inte en överdrift, för det känns som om de sträcker sig till ända till horisonten och man kan gå från shoppinggata till shoppingata utan att det någonsin behöver ta slut.

De första onödiga prylarna

Idag köpte jag mina första onödiga prylar. Det finns så sjukt mycket saker till salu överallt i Japan, så om man går omkring tillräckligt länge så kommer man garanterat åka dit på något som inte går att motstå.

Vi hittade en liten affär som bara sålde små plastfigurer. Den första bilden är ett spionfoto från den affären. Jag köpte en figur som föreställde en Japansk skolflicka, med kattöron och svans, som håller ett flygplan utan vingar i ett koppel. Logiskt? Nej, men så vrickat att jag var tvungen att ha den (och den var normal i jämförelse med vissa andra).



Det finns affärer som bara har rader och rader av Capsule Toys maskiner. Varje maskin har ett tema med en samlarserie av bollar med figurer i och vissa är riktigt fint gjorda. Jag lyckades få en headpiece to the staff of Ra som jag är väldigt stolt över.

Shoppingdjungeln

Det finns redan massor av bilder på Namba Parks, men byggnaden verkade intressant och vi ville åka dit så här kommer några till.

Hela shoppingcentret är ett stort terasshus på nio våningar med hängande trädgårdar på varje våning (nästan ett underverk). Bland trädgårdarna finns uteplatser med fontäner, bänkar och stigar hit och dit, och så gömmer sig en ingång till affärerna någonstans på varje terass.



Väl inne så hittar man gata efter gata med butiker som de här och korridorer med polerade golv, väggar och tak. Såklart finns det spa, spelhall och restauranger också.

En första dos kultur

Mimmi hade redan varit vid Himeji slottet men tyckte att det var tråkigt för att det bara var en massa stenväggar överallt. Och jag ville dit just på grund av stenväggarna.



För att komma in i slottet måste man ta sig igenom att antal portar, och de ligger alltid i uppförsbacke, och alltid i en 90 graders sväng, och det är där stenväggarna komer in. Hela slottsgården är nämligen en labyrint med massor av finurliga försvarsmekanismer.



Andra balla roliga saker är att dörrarna blir mindre och mindre så att en anfallande arme inte bara måste gå på led utan böja sig ner också. På ett ställe går man in i en jättebrant trappa precis efter att man tagit sig igenom en dörr. Jätte skojs!

Bilder på själva slottet? Nämen, det är ju stenväggarna som är intressanta!

Ett tåg kommer lastat

Idag åt vi sushi från rullband. Man fick äta hur mycket man ville, betala per tallrik och vårt te fick vi ur en kran i bordet. Men det ballaste var nog när man la en specialbeställning till sitt bord, via en tryckkänslig datorskärm. Ett helautomatiserat snabbtåg kom med maten. Apballt!

Apple kan slänga sig i väggen

Efter att va varit på Yodobashi så tycker inte att de tunna iPod modellerna är direkt tunna längre. Jag tycker inte ens att min W880i är tunn. Jädrans tegelsten i jämförelse med vad som finns här.



Mobilen ovanför inte har något klistermärke som skärm. Den var på och man fick leka med den och skärmbilden var helt sanslös! Det var som att titta på en tryckt tidning. Jag har aldrig sett något liknande och det går inte att beskriva eller fota av, man måste se och ta i grejerna för att fatta hur sjukt coola de verkligen är.

Servicelandet

I en gatukorsning nära vårt hotell så var det dagligen åtta poliser som bara hade till uppgift att hålla upp händerna för bilar när det var rött och buga för fotgängarna när det blev grönt, trots att trafikljusen fungerade.


I en butik är det också ofta fler biträden än kunder. Biträdena är väldigt pratglada, lyfter ned sakerna från hyllan åt dig, bär dem till provhytten, öppnar dörren och så får man ta av sig skorna (och om du är tjej så får du ett papper att ha över ansiktet för att skydda sminket) och om du köper saken så slår de ofta in den i dubbla eller trippla förpackningar, tejpar igen dem och följer med dig ut ur butiken, bugar och lämnar över varan.

Vilse i pannkakssmeten

Det tog mig ungefär fem sekunder i Japan till att bli totalt förvirrad. Gick på toaletten på Kansai flygplatsen och kom inte in. Dörrarna var helt släta, utan handtag eller skylt. Fattade sedan att alla råkade var upptagna. Öppna dörrar betyder ledig toalett.


Av någon anledning verkar aldrig air condition vara igång på toaletterna, så jag tycker att det är sjukt obekvämt att sätta sig ned på de uppvärmda toalettsitsarna. Sedan kräver själva toaletten instruktionsbok också.


Första gången jag stötte på den här blev jag mäkta förvånad när det började rinna något trögflytande ur kranen. Vissa handfat har både inbyggd tvål och handtork.

PS. Ja, jag måste ducka genom varenda dörröppning i Japan.